Läsbara inspirationskällor!

I ett tidigare inlägg skrev jag att en författare aldrig kan ha förmånga inspirationskällor, och just då menade jag musik. Men en annan sak som jag har funnit att jag sprudlar av är att läsa författar bloggar, av den enkla anledningen att det kan vara ganska skönt att "få bevisat" för sig själv att man inte är ensam i sina "förvirrade och mången negativa" tankebanor.
Att det inte enbart är jag som ibland eller ganska ofta överväldigas av känslan att kasta in handuken, ge upp och kasta ut datorn genom fönstret (UTAN att öppna det först...!) och ALDRIG MER skriva ett ord eller en rad!!!

Att skapa är en levande process, oavsett vilket skapande det handlar om. Att skriva är inget undantag. Här skapar man en fantasivärld med ord, man målar upp scenerier, karaktärer får liv och alltihop ska ha en story som håller. Det är underhållning... eller tanken är i alla fall att det ska bli det.
Med detta i åtanke är det inte så konstigt att man ibland drabbas av lätt panikångest, att orden inte vill komma hur mycket man än försöker... och att man helt enkelt får skrivkramp.
Jag för min del drabbas av dåligt självförtroende, och tankar som "finns det verkligen någon som vill läsa det JAG skriver?" dyker obönhörligt upp i sinnet. Vid dessa tillfällen sliter jag mitt hår, och hur mycket jag än försöker så sitter jag och stirrar på en tom skärm utan att ett ord dyker upp i skallen.

Det är vid dessa tillfällen, och även annars, som det är sååååå skönt att kunna läsa om andra författares svårigheter. Rutinerade, publicerade, kända författare som berättar om sina bekymmer och hur de löser dem.
Man får helt enkelt ovärderliga tips och råd, som i alla fall i mitt fall har hjälpt mig enormt.

Att författa är ett ensamt yrke, man har sällan någon annan att bolla tankar och idéer med. Man sitter vid sin skärm, ensam med sina tankar (eller sin brist på dem)med hörlurarna instuckna i öronen och antingen våndas eller blomstrar.
Jag för min del känner bara en författare till, och vi skriver i totalt skilda genrer och för helt skilda åldersgrupper. Hans riktar sig till barn och ungdom och min till vuxna.
Visst, våra svårigheter är väldigt likartade, men vi står varann för nära för att klara av kritik från varann. Så när vi fastnar kan vi inte hjälpa varandra.
Därav söker i alla fall jag efter källor som kan hjälpa mig loss.
Andra yrkesgrupper tar ju hjälp av varandra ibland, så varför inte författare?

//Monie