Så här är det med Myalgisk Encefalomyelit, vissa dagar funkar inte skallen alls och man är så trött att man bara vill sova. Jag har befunnit mig i en slags verbal koma de senaste dagarna, så att skriva har inte ens varit att tänka på.
Detta plågar mig mycket, särskilt som jag hade en sån underbar skrivar dag i förra veckan när allt bara flöt... Men, men... nu är det som det är och allt jag kan hoppas på är att det släpper snart. För jag vill verkligen publicera del två på min engelska fanfiction novell. Det har blivit som ett rus, ett positivt, underbart rus att veta att människor läser det jag skriver.
Min enda önskan är att de skulle kommentera oftare, det finns inget som lyser upp min dag mer än det. Konstruktiv kritik är grymt!
Jag har inga illusioner om att alla som läser May the Sun shine upon your road gillar den, men eftersom jag enbart har två kommentarer än så länge, och de är possitiva så utgår jag från det.
Hur som haver, detta inlägg blir inte så långt som det brukar bli, för jag är trött och seg i bollen. Vill bara med detta inlägg säga, att det kanske dröjer innan jag skriver här också. Men snälla stå ut med min frånvaro, och ge inte upp hoppet om denna förvirrade författare, för det kommer mer. Jag lovar!
//Monie
Keep on writing Monie!
SvaraRaderaKram!