Hé går framåt!
Har lyckats producera en väldans massa text på båda mina projekt den här veckan. Det känns som en sagolik befrielse att jag äntligen är något så där i kapp med mitt skrivande igen. Tänkte inte göra så mycket mer idag, har hållt på hela dagen med bok projektet så jag är ganska trött i bollen så att säga.
Men imorgon är en ny dag, och då är det först och främst May the Sun shine upon your road, som gäller. Har en hiskelig massa handskriven text att skriva in i word, jag vill nämligen hemskt gärna slänga ut kapitel tre denna veckan. Känns som om mina arma läsare har fått vänta länge nog nu, då det är mer än en månad sedan jag sist uppdaterade... vilket märks på mina läsar siffror. Dock har jag ändå nya läsare i tre nya länder, det känns uppmuntrande med tanke på att jag inte har gjort någon som helst promotion för storyn de senaste veckorna. Kul!
Har nu läsare i 27 länder runt om i världen... ganska omskakande när man tänker efter lite...! Det hade jag aldrig trott, helt ärligt, och jag nyper mig armen varje gång jag kollar min statistik för att kontrollera så att jag inte drömmer. Särskilt när jag får nya reviews och varenda en är POSITIV, inga sågningar så långt ögat kan nå.
Så det här med att börja skriva på engelska istället för svenska har verkligen varit ett lyckoskott för min del. Kanske kan tyckas vara en självklarhet med tanke på att engelska är ett världs språk, men vad som inte är fullt lika självklart är att få så många läsare på en sida med flera hundra tusen storys upplagda!
Så för att inte tappa mina läsare så blir det jobb med den storyn pronto!
En annan nyhet är att det inom en vecka eller två kommer att läggas upp en teaser på mitt och Kajas bokprojekt på min/vår engelska blogg!
Missa för allt i världen inte detta ypperliga tillfälle till inblick! Ni finner länken till den engelska bloggen under: Visa hela min profil ---> mina bloggar.
//Monie
onsdag 26 maj 2010
onsdag 19 maj 2010
Det går framåt trots oandade förhinder!
Japp igår fick jag skrivet hela två sidor i word på det nya bok projektet som jag och Kaija håller på med.
Vi hade bestämt att vi skulle försöka skriva ner en del bakgrunds information om våra respektive karaktärer. Kaija har en kvinnlig karaktär och jag en man, så med dagen inplanerade möte i åtanke skrev jag så att tangenterna glödde. Vilket visade sig vara en väldig tur, för idag har jag inte haft en chans att skriva något alls.
Dels vaknade jag med en extrem huvudvärk som trots idoget intag av både värktabletter och kaffe inte har behagat gå över. Sedan ringde dotras dagis på förmiddagen och meddelade att hon gått och blivit sjuk, så det var bara att hämta henne och ringa till läkaren. Hon har varit kass i magen ett bra tag till och från nu, och idag fick jag nog.
Så efter läkarbesöket var det inte mycket mening att försöka få något gjort, eftersom hon självklart mådde dåligt och behövde både mig och sambon.
Och självklart fick jag skjuta på mötet med Kaija idag, där vi skulle gått igenom vad vi gjort sen förra onsdagen. Onsdagar är våra skriv-mötes dagar, där vi har väldigt roligt och får massor gjort.
Men jag ligger i alla fall i linje med planeringen och inte efter!
Vilket känns skönt.
Nu ska jag gå och lägga mig innan jag trillar ur min fina kontorsstol som jag fått av min kära väninna.
//Monie
Vi hade bestämt att vi skulle försöka skriva ner en del bakgrunds information om våra respektive karaktärer. Kaija har en kvinnlig karaktär och jag en man, så med dagen inplanerade möte i åtanke skrev jag så att tangenterna glödde. Vilket visade sig vara en väldig tur, för idag har jag inte haft en chans att skriva något alls.
Dels vaknade jag med en extrem huvudvärk som trots idoget intag av både värktabletter och kaffe inte har behagat gå över. Sedan ringde dotras dagis på förmiddagen och meddelade att hon gått och blivit sjuk, så det var bara att hämta henne och ringa till läkaren. Hon har varit kass i magen ett bra tag till och från nu, och idag fick jag nog.
Så efter läkarbesöket var det inte mycket mening att försöka få något gjort, eftersom hon självklart mådde dåligt och behövde både mig och sambon.
Och självklart fick jag skjuta på mötet med Kaija idag, där vi skulle gått igenom vad vi gjort sen förra onsdagen. Onsdagar är våra skriv-mötes dagar, där vi har väldigt roligt och får massor gjort.
Men jag ligger i alla fall i linje med planeringen och inte efter!
Vilket känns skönt.
Nu ska jag gå och lägga mig innan jag trillar ur min fina kontorsstol som jag fått av min kära väninna.
//Monie
torsdag 13 maj 2010
Nytt projekt på g! :-)
Japp, då har jag börjat med något för mig helt och totalt nytt. Nämligen att skriva en roman ihop med en person till, d.v.s. co-authoring.
Detta har jag naturligtvis hört talas om innan, men jag har aldrig läst något skrivet av fler än en författare. Men nu ska jag alltså skriva ihop med en människa som betyder oerhört mycket för mig. Hon är så att säga min själa syster, vi tänker och fungerar väldigt lika vilket ju är en förutsättning för ett lyckat samarbete av denna vanskliga sort.
Vi ska skriva romanen på engelska, för både min och hennes engelska är bättre än vår svenska. Jag har skrivit i hela mitt liv, hon har inte det men har ett grymt målande sätt att beskriva saker på, så jag tror absolut att hon kommer att kunna skriva.
Hur vi ska lägga upp arbetet har vi inte helt gjort på det klara än, men vi har i alla fall var sin "egen" karaktär att jobba på. Jag har en man, och hon en kvinna.
Storyn är fiction, och precis i våran smak.
Pirater, fight scener, intriger och självklart kärlek.
Fördelen här är att hon är grymt påläst om det mesta inom detta ämne, och hon är dessutom kunnig i både kampsporter, stagefighting och div. vapen.
Medan jag är mer insatt i hur man skriver målande (i och med att jag ju gör det och har gjort sen jag lärde mig skriva), hur man får en scen att funka etc.
Så detta samarbete ska bli så väl skit kul, som väldigt lärorikt för oss båda.
Det ska bli spännande att se hur vi lägger upp jobbet med skrivandet för att få skriftspråket att bli ett och samma. Men jag har gjort mina efterforskningar, och det bästa är att bägge skriver och redigerar varandras jobb, och på så sätt får språket att flyta ihop och låta som en författare.
Hur detta kommer att fortskrida vete tusan än så länge, men det ger sig under arbetets gång. Det viktigaste är att samarbetet funkar, och att ingen känner sig överkörd för då är det klippt!
Men vi kan varandra väldigt väl, vet varandras gränser och sätt att tänka. Så jag tror inte det blir några problem som vi inte kan lösa.
Dessutom ska vi ses en gång i veckan och jobba med papper och penna, dela upp kapitel utefter vem som är mest lämpad för att skriva om just det som kapitlet ska handla om etc.
May the Sun shine upon your road, fortskrider i stilla mak.
Har fortfarande inte kommit jätte långt på tredje kapitlet, men är gott och väl snart halvvägs. Har dock gott om läsare och har nu hela 9 reviews, och alla är positiva! Vilket självklart gör mig jätte glad, och det är inget jag hade väntat mig!!! Jag hade väntat mig både ris och ros, men har bara fått rosor. Helt fantastiskt. Ska lägga upp länken här på bloggen så fort jag har klurat ut hur man gör, jag lovar.
Och snälla ni, läser ni den lämna gärna en review, det betyder så oerhört mycket för mig!
Ha en fortsatt lovely långhelg
//Monie
Detta har jag naturligtvis hört talas om innan, men jag har aldrig läst något skrivet av fler än en författare. Men nu ska jag alltså skriva ihop med en människa som betyder oerhört mycket för mig. Hon är så att säga min själa syster, vi tänker och fungerar väldigt lika vilket ju är en förutsättning för ett lyckat samarbete av denna vanskliga sort.
Vi ska skriva romanen på engelska, för både min och hennes engelska är bättre än vår svenska. Jag har skrivit i hela mitt liv, hon har inte det men har ett grymt målande sätt att beskriva saker på, så jag tror absolut att hon kommer att kunna skriva.
Hur vi ska lägga upp arbetet har vi inte helt gjort på det klara än, men vi har i alla fall var sin "egen" karaktär att jobba på. Jag har en man, och hon en kvinna.
Storyn är fiction, och precis i våran smak.
Pirater, fight scener, intriger och självklart kärlek.
Fördelen här är att hon är grymt påläst om det mesta inom detta ämne, och hon är dessutom kunnig i både kampsporter, stagefighting och div. vapen.
Medan jag är mer insatt i hur man skriver målande (i och med att jag ju gör det och har gjort sen jag lärde mig skriva), hur man får en scen att funka etc.
Så detta samarbete ska bli så väl skit kul, som väldigt lärorikt för oss båda.
Det ska bli spännande att se hur vi lägger upp jobbet med skrivandet för att få skriftspråket att bli ett och samma. Men jag har gjort mina efterforskningar, och det bästa är att bägge skriver och redigerar varandras jobb, och på så sätt får språket att flyta ihop och låta som en författare.
Hur detta kommer att fortskrida vete tusan än så länge, men det ger sig under arbetets gång. Det viktigaste är att samarbetet funkar, och att ingen känner sig överkörd för då är det klippt!
Men vi kan varandra väldigt väl, vet varandras gränser och sätt att tänka. Så jag tror inte det blir några problem som vi inte kan lösa.
Dessutom ska vi ses en gång i veckan och jobba med papper och penna, dela upp kapitel utefter vem som är mest lämpad för att skriva om just det som kapitlet ska handla om etc.
May the Sun shine upon your road, fortskrider i stilla mak.
Har fortfarande inte kommit jätte långt på tredje kapitlet, men är gott och väl snart halvvägs. Har dock gott om läsare och har nu hela 9 reviews, och alla är positiva! Vilket självklart gör mig jätte glad, och det är inget jag hade väntat mig!!! Jag hade väntat mig både ris och ros, men har bara fått rosor. Helt fantastiskt. Ska lägga upp länken här på bloggen så fort jag har klurat ut hur man gör, jag lovar.
Och snälla ni, läser ni den lämna gärna en review, det betyder så oerhört mycket för mig!
Ha en fortsatt lovely långhelg
//Monie
söndag 9 maj 2010
Skrivlös vecka.... :-(
Japp... då har det gått en hel vecka utan att jag har skrivit ett enda ord. Känns inge kul kan jag säga... inge kul alls...
Detta kan jag tacka min sjukdom för, eftersom jag inte har någon energi kvar till något alls efter en arbetsdag på 4 timmar... räknar man med den tid det tar för mig att ta mig till och från Iris Hadar (Järntorget), så är jag utanför huset ca 5 1/2 timme per dag. Och trots detta så orkar jag inget mer den dagen, i alla fall inget där hjärnan måste vara med. Visst, vissa dagar orkar jag laga mat, men det är i stort sett allt.
Detta är SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT på ren svenska, för som författare med läsare som vill ha nya kapitel innan de glömmer min existens, är detta oacceptabelt.
Och då har vi inte nämnt vad detta gör med mig och min själ... jag mår dåligt av att inte kunna skapa. Känner mig som en bråkdel av mig själv när jag inte kan skriva... resten känns dött... det är fruktansvärt.
En sak var väl när jag hade skrivkramp, och verkligen inte kunde skriva... men nu har jag inte det, jag vill och har inspiration etc. Men hjärnan är totalt borta... det som så fint kallas för hjärndimma fyller hela skallen.
Detta är fan värre än skrivkrampen... känns som om jag fått armarna amputerade!
Förr kunde jag i alla fall producera en hiskelig massa bullshit, nu kan jag inte ens det... Jag kan inte skriva alls, inte ett ord!!! Varken bullshit eller annat...!
Så vad göra?
Hur göra för att orka, för att lätta på dimman?
Mycket intressant fråga... som jag idag inte har något svar på.
Visst, jag är ledig på from onsdag och resten av veckan tack vare röda dagar etc.
Då är min förhoppning att hjärndimman ska lätta lagom till fredagen i alla fall.
Målet är väl att försöka avverka i alla fall halva kapitel 3 under nästa vecka, så kanske jag kan lägga ut det hela innan månaden är slut... :´-(
Fan det går för långsamt...
Men det är inget att göra ju, jobba måste jag ju och att mitt skrivande då blir lidande verkar inte vara mycket att göra åt i dagsläget. Hur jävligt det än är...
//Monie
Detta kan jag tacka min sjukdom för, eftersom jag inte har någon energi kvar till något alls efter en arbetsdag på 4 timmar... räknar man med den tid det tar för mig att ta mig till och från Iris Hadar (Järntorget), så är jag utanför huset ca 5 1/2 timme per dag. Och trots detta så orkar jag inget mer den dagen, i alla fall inget där hjärnan måste vara med. Visst, vissa dagar orkar jag laga mat, men det är i stort sett allt.
Detta är SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT på ren svenska, för som författare med läsare som vill ha nya kapitel innan de glömmer min existens, är detta oacceptabelt.
Och då har vi inte nämnt vad detta gör med mig och min själ... jag mår dåligt av att inte kunna skapa. Känner mig som en bråkdel av mig själv när jag inte kan skriva... resten känns dött... det är fruktansvärt.
En sak var väl när jag hade skrivkramp, och verkligen inte kunde skriva... men nu har jag inte det, jag vill och har inspiration etc. Men hjärnan är totalt borta... det som så fint kallas för hjärndimma fyller hela skallen.
Detta är fan värre än skrivkrampen... känns som om jag fått armarna amputerade!
Förr kunde jag i alla fall producera en hiskelig massa bullshit, nu kan jag inte ens det... Jag kan inte skriva alls, inte ett ord!!! Varken bullshit eller annat...!
Så vad göra?
Hur göra för att orka, för att lätta på dimman?
Mycket intressant fråga... som jag idag inte har något svar på.
Visst, jag är ledig på from onsdag och resten av veckan tack vare röda dagar etc.
Då är min förhoppning att hjärndimman ska lätta lagom till fredagen i alla fall.
Målet är väl att försöka avverka i alla fall halva kapitel 3 under nästa vecka, så kanske jag kan lägga ut det hela innan månaden är slut... :´-(
Fan det går för långsamt...
Men det är inget att göra ju, jobba måste jag ju och att mitt skrivande då blir lidande verkar inte vara mycket att göra åt i dagsläget. Hur jävligt det än är...
//Monie
lördag 1 maj 2010
Avslag.... :-(
Jaha, då har jag fått besked från Manusutbildningen... och jag gick inte vidare till steg två vilket innebär att jag inte var bra nog denna gången.
Visst fan är jag besviken... något annat kan jag inte säga.
Men jag tänker inte begrava mig för det, utan väljer att sätta mig över mina upprivna känslor och se det som att det tydligen inte var meningen...
Men bara för sakens skull kommer här ett icke sensurerat stycke, så för er som är känsliga, hoppa över!!!! BE WARNED!
HELVETES JÄVLA SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT!!!
Satans helvete... jag hade så gärna velat gå den där linjen, men icke.
Så då var det över, nu kan ni fortsätta att läsa vidare...
Vad ska jag då göra framöver?
Jo, jag ska försöka jobba så mycket jag orkar, och självklart fortsätta att skriva.
Eftersom det nu inte blidde något med Broby Grafiska, så har jag ju all tid i världen att satsa på det som jag tänkt göra efter utbildningen. Nämligen skriva ett manus på engelska och skicka till manustävlingar i USA.
Och fortsätta skriva på May the Sun shine upon your road.
Det har inte blivit något skrivet på ett tag, jag är för trött i huvudet för att tänka, inspirationen finns där, men mitt ordföråd blir lika med noll när jag har hjärndimma. Så jag har inte kunnat skriva hur gärna jag än velat, men med justering av min arbetstid så kanske dimman lättar och jag kan börja skriva igen.
Hoppas det, för i denna "hour of dispair" känns det som min enda räddning faktiskt...
Som sagt så vägrar jag att deppa ihop över avslaget, men idag tänker jag tillåta mig att må SKIT rent ut sagt. Sörja so to speak...
//Monie
Visst fan är jag besviken... något annat kan jag inte säga.
Men jag tänker inte begrava mig för det, utan väljer att sätta mig över mina upprivna känslor och se det som att det tydligen inte var meningen...
Men bara för sakens skull kommer här ett icke sensurerat stycke, så för er som är känsliga, hoppa över!!!! BE WARNED!
HELVETES JÄVLA SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT!!!
Satans helvete... jag hade så gärna velat gå den där linjen, men icke.
Så då var det över, nu kan ni fortsätta att läsa vidare...
Vad ska jag då göra framöver?
Jo, jag ska försöka jobba så mycket jag orkar, och självklart fortsätta att skriva.
Eftersom det nu inte blidde något med Broby Grafiska, så har jag ju all tid i världen att satsa på det som jag tänkt göra efter utbildningen. Nämligen skriva ett manus på engelska och skicka till manustävlingar i USA.
Och fortsätta skriva på May the Sun shine upon your road.
Det har inte blivit något skrivet på ett tag, jag är för trött i huvudet för att tänka, inspirationen finns där, men mitt ordföråd blir lika med noll när jag har hjärndimma. Så jag har inte kunnat skriva hur gärna jag än velat, men med justering av min arbetstid så kanske dimman lättar och jag kan börja skriva igen.
Hoppas det, för i denna "hour of dispair" känns det som min enda räddning faktiskt...
Som sagt så vägrar jag att deppa ihop över avslaget, men idag tänker jag tillåta mig att må SKIT rent ut sagt. Sörja so to speak...
//Monie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)