Japp... då har det gått en hel vecka utan att jag har skrivit ett enda ord. Känns inge kul kan jag säga... inge kul alls...
Detta kan jag tacka min sjukdom för, eftersom jag inte har någon energi kvar till något alls efter en arbetsdag på 4 timmar... räknar man med den tid det tar för mig att ta mig till och från Iris Hadar (Järntorget), så är jag utanför huset ca 5 1/2 timme per dag. Och trots detta så orkar jag inget mer den dagen, i alla fall inget där hjärnan måste vara med. Visst, vissa dagar orkar jag laga mat, men det är i stort sett allt.
Detta är SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT på ren svenska, för som författare med läsare som vill ha nya kapitel innan de glömmer min existens, är detta oacceptabelt.
Och då har vi inte nämnt vad detta gör med mig och min själ... jag mår dåligt av att inte kunna skapa. Känner mig som en bråkdel av mig själv när jag inte kan skriva... resten känns dött... det är fruktansvärt.
En sak var väl när jag hade skrivkramp, och verkligen inte kunde skriva... men nu har jag inte det, jag vill och har inspiration etc. Men hjärnan är totalt borta... det som så fint kallas för hjärndimma fyller hela skallen.
Detta är fan värre än skrivkrampen... känns som om jag fått armarna amputerade!
Förr kunde jag i alla fall producera en hiskelig massa bullshit, nu kan jag inte ens det... Jag kan inte skriva alls, inte ett ord!!! Varken bullshit eller annat...!
Så vad göra?
Hur göra för att orka, för att lätta på dimman?
Mycket intressant fråga... som jag idag inte har något svar på.
Visst, jag är ledig på from onsdag och resten av veckan tack vare röda dagar etc.
Då är min förhoppning att hjärndimman ska lätta lagom till fredagen i alla fall.
Målet är väl att försöka avverka i alla fall halva kapitel 3 under nästa vecka, så kanske jag kan lägga ut det hela innan månaden är slut... :´-(
Fan det går för långsamt...
Men det är inget att göra ju, jobba måste jag ju och att mitt skrivande då blir lidande verkar inte vara mycket att göra åt i dagsläget. Hur jävligt det än är...
//Monie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar